låt oss gå till en plats där allt känns mindre ledsamt.

Detta är den värsta känslan...när ingen förstår eller äns vet om. Men som ändå inte skulla fatta. När man sitter helt ensam och ser att läxböckerna blir skrynkliga för att de fylls med en allt större pöl. När man bara vill bort men sitter fast. Jag mår illa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0