Springa fortare. Ångra att jag sprang. Inte hinna ångra. Bryta ihop. Kravla upp och sen, spring igen.

Idag är jag allmänt äcklad av världen, jag orkar liksom inte det där med att gå tillbaka till saker man vantrivs med. Varje dag vantrivs jag. Och när man sedan kommer på andra tankar som t.ex. att jag kommer på åka till Göteborg och till världens mest fantastiska storasyster på lovet, jag ska få gå på liseberg, jag ska få sommarlov, osv. Så mycket saker jag ser fram emot, men ändå känns det som att det som händer precis just nu, känns tusen gånger starkare. Jag vill inte va här. Jag har inte bett om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0