Fick nyss ett sms av Åsa där det stod att jag har fått min lärlingsplats på ett barnboende i Solbacka. Från början skulle jag vara med vuxna funktionshindrade människor, men nu får jag vara med barn istället, vilket jag hade hoppats på. Men ärligt talat: Jag är livrädd! Kommer nån få ett anfall, kommer nån slå ner mig, smittar det/dom? Jag tycker egentligen synd om dom, men när man inte är van tycker jag det är okej att vara livrädd.

Måste ringa dit på måndag, åh jag vill inte. Från en sak till en annan. Nu har jag ändrat på min studentmössa 999 gånger, men nu tror jag att jag är helt nöjd.