När kroppen blöder tar själen över.
Stress, panikångest och oro. Alla uppgifter som ska in, alla prov som ska göras, allt! Hinner inte med inte med samtidigt som jag hinner med så himla mycket. Men på kort tid, i stress. Alltid stress.¨Min mage blir inte direkt friskare av det här...
Idag gjorde vi i alla fall vårat projektarbet för åk: 4 i lommarn, gick förvånadsvärt bra faktiskt. En grej av tusen att checka av. Det är inte tillrcäkligt. Aldrig tillräckligt. Inte jag heller.
låt oss bli dom som försvann.
Beslutångest. Vilken studentklänning ska jag ha?
De flesta verkar gilla den med rosetten i pärlor på bäst, men för mig lite det mer åt den andra då mina "meloner" knappt får plats i den första. Ursäkta mig men dom är i vägen. Haha!
One night to be confused, One night to speed up truth.
det finaste jag har.
Och ja, jag har alla skivor, men resten ligger i bilen.
är det här allt som blir så dör jag.
Det är vår ute! Solen skiner och jag kan gå runt i bara vårjacka. Jag hade en fin helg som jag tyvärr inte hinner prata om nu, då jag borde sova för ett bra tag sen redan... Ska upp om några timmar och kom just på att jag har prov imorgon. Lycka! Godnatt. Eller snart godnatt i alla fall.
Vi kan ta oss vart vi vill, om vi slumrar till.
Jag säljer.
Ska börja sälja lite saker tänkte jag, t.ex. det här ovan. Säljer i 0175/0176-området. Jag har gett bort och slängt väldigt mycket redan, b.l.a. vardagskläder och klänningar. Det mesta finns att hitta på Facebook.
LITTLE DARLING, IT’S BEEN A LONG COLD LONELY WINTER.
A duracell canine, that's energy in swedish.
Flaket är äntligen fixat, studentmössan har jag provat tusen gånger, ikväll bestämmer jag vilken klänning jag ska ha, idag skriver och skickar jag iväg inbjudningar, att är perfekt. Nästan. Hur fan ska jag hinna med alla rester, alla rester som ligger i en enda stor hög??! Och min vikt och allt kan ju bara ta sig. Bokstavligt talat alltså! Bli så trött på att gå upp i vikt...inte mitt fel!
För jag vill veta om kärlek finns.
Sitter just nu på bussen påväg hem från Stockholm, sista mötet hos doktorn (ÖVC) idag skönt! Känns så onödigt att gå där när dom ändå inte vet varför jag går upp u vikt, dom vägrar ju ta ryggmärgsprov också... Orkar inte.
du sköts i bitar, jag kanske gled emellan.
Det är så mörkt och himmlen ser ut som en grå massa och jag märker hur tårar rinner nerför mina kinder och smakar salt i mungipan. Det är Håkan. Tonerna av Valborg klingar i mina öron. Han har gjort det igen. Han berör mig sådär på ett sätt som liksom ingen annan kan. Hans ord gräver sig in, borrar sig ner, suger sig fast. Jag tänker på alla gånger jag inte tagit mig upp ur sängen och lyssnat på Kärlek är ett brev skickat tusen gånger om på repeat just tusen gånger om. Alla gånger jag tokdansat till Kom igen Lena och Ramlar. De gånger jag gått på tomma gator mitt i natten och gråtit till Det är så jag säger det. Alla dagar ute på mitt landställe när Magiskt men Tragiskt och Hurricane Gilberts toner gett mig gåshud. Fan vad jag älskar Håkan.
tårögd varje gång.
minnen av Aprilhimlen.
när lyktorna tänds på andra sidan bron.
I torsdags var jag på Håkans signering i stockholm, och jag fattar knappt att det är sant!
I torsdags åkte jag in till Stockholm för att sedan stå i 2 km kö i 3 timmar för att få träffa världens finaste Håkan Hellström. Jobbigt, men så värt det! När jag sedan kom fram var jag så otroligt nervös och jag bara log. Att se de där bruna fina lockarna på nära håll, att få prata med honom i 5 sekunder, att få stå just så där nära en av mina största idoler och förebilder. Kan inte fatta att det är sant!
Jag har pratat Med Håkan Hellström, låter lika sjukt varje gång. Herregud, vart ska man ta vägen nu??! Så jävla glad! Världens bästa Håkan som får mig att orka, texterna som sätter ord på mina känslor. Jag älskar honom så innerligt, jag gör verkligen det, även om jag i min kompiskrets är ensam om det... Jag bara ler!
♥
vill du ha en idiot, lägg din hand i min.
let me know if your heart's still beating.
bara för att ett gott skratt förlänger livet.
15 timmar till håkan & 57 dagar till studenten.
Idag började vi äntligen med att utse "klassens..." Undrar verkligen vad folk säger om mig...
Man börjar verkligen känna att studenten närmar sig med stormsteg nu, 57 dagar kvar, helt sjukt! Om bara 57 dagr kommer jag förmodligen aldrig behöva gå tillbaka till en äcklig skola igen.
Samtidigt som jag längtar ihjäl mig till studentdagen och hela studentveckan så blir jag så rädd. Så rädd för framtiden och vad som kommer hända sen, ingen trygghet. Jag blir så stressad. Inte nog med alla skoluppgifter som ska göras utan också mitt utseende. Självklart ska jag ta studenten just när jag är "sjuk" och är större och fulare än vanligt. Såklart.
HÅKAN IMORGON!!! (Har jag sagt det?) Åhhhhh.
livets teater.
- Blandade bilder från helgen bara. -
Dagen började bra och slutade dåligt! Hur som helst. Imorgon ska jag upp tidigt och gå på en lektion sedan bär det av till Stockholm för min del. Ska se världens finaste Håkan då, kanske få krama honom och påminnas om att det är han som fått mig att fortsätta.
äntligen!
ÄNTLIGEN ÄR DET HÄR! Håkans nya album har släppts! ♥
carried away by a moonlight shadow.
världens bästa.
Imorgon ska jag och Rebecca åka in till Stockholm till Håkans signering! LÄNGTAR!!! Åh älskade Håkan. Tänker gå tidigare från skolan så att vi är där i tid. Jag hoppas verkligen från djupet av mitt hjärta att jag får ta kort med honom och krama honom. Min älskade bästa Håkan Hellström. ♥
so far away but still so near.
2 bästa låtar: Little talks och Det kommer aldrig vara över för mig (Just nu)
3 närmaste vänner: Michelle, Matilda, Rebecca.
4 söta djur: Minigris, Panda, Säl, Katt
5 bästa maträtter: Kinamat, Tacos, Grillat, Lax, Avokadosallad,
6 snyggaste tjejerna: Kaya Scodelario, Rachel Bilson, Winona Ryder, Lindsay Lohan
, Mary-Kate/Ashely Olsen, Minanda Kerr
7 snyggaste killarna: Min Robin, Sverrir Gudnason, Ryan Gosling, Channing Tatum, , Erik Saade, Wentworth Miller, Joel Kinnaman
8 bra filmer: A walk to remember, Dagboken, Remember me, Titanic, Now is good, The perks of being a wallflower, LOL, Dear John.
tidsfördriv och ointressant fakta.
Vem är i rummet med dig? - Ingen
Vem önskar du var med dig nu? - Robin
Vem fick du senast sms av? - Frida
Vem ska du träffa idag? - Sängen
Vem ringde du senast? – Rebecca
Vem saknar du? – Hanna
VAD
Vad åt du senast? - Sallad
Vad har du på dig just nu? - Mjukisar och stor tröja
Vad gör du just nu? - Väntar på att bli trött?
Vad har du på fötterna? - Strumpor
Vad för sjukdom hade du senast? - Förkyld antar jag
Vad stod det i ditt senaste mottagna sms? - "Okay ^^"
Vad brukar du göra när du får tråkigt? - Försöka göra nåt som är mindre tråkigt
Vad gjorde du vid den här tiden för två år sedan? - "hmm ska kolla"....vet inte
VAR
Vart går din drömresa?- Thailand
Var är din mobil? - I sängen
Var har du köpt tröjan du har på dig? - Fick i julklapp
Var handlar du mest? – H&M, Monki, Gina typ
Var är din mamma just nu? - Sover
HAR
Har du några tatueringar? Japp, 4 st
Har du några piercingar? Vart? - I öronen bara
Har du något ärr? - Ett i pannan
Har du varit kär på riktigt? - Ja, en gång
Har du sagt jag älskar dig till någon? - Ja
Har du allt du önskar dig? – Nej, verkligen inte
ÄR
Är du nöjd med ditt utseende? – Nej!
Är du singel? – Nepp
Är du kort? – Det tycker jag inte
Är du åksjuk? - Inte direkt
Är du helsvensk? - Japp
Är du allergisk mot något? – Ja! Nötter, pollen, pälsdjur
Är du bra i skolan? - Jag gör mitt bästa...
SKULLE
Skulle du vilja vara känd? - Nej
Skulle du vilja tatuera dig? – Jag är nöjd nu
Skulle du kunna pierca dig någonstans? - Kan man väl, men ingen lust
Skulle du kunna adoptera? - Ja, om det var nödvändigt
Skulle du kunna donera bort ett organ? - Kan inte svara på det nu
mitt hjärta är ditt att förstöra.
You leave tonight or live and die this way.
Helgen bjöd på studentskiva. Rebecca och jag lyssnade på Håkans nya låtar och drack lite hemma hos mig
innan vi promenerade till mobergs i kylan, usch vad jag hatade mig själv den kvällen, men vi hade kul och det är huvudsaken! Det är exakt 60 dagar kvar till Studenten, helt sjukt!
innan vi promenerade till mobergs i kylan, usch vad jag hatade mig själv den kvällen, men vi hade kul och det är huvudsaken! Det är exakt 60 dagar kvar till Studenten, helt sjukt!
You got a fast car But is it fast enough so we can fly away?
I got a plan to get us out of here.
Mysig dag med Rebecca på Ålands färjan, fint väder och allt! Vi åt gott, köpte lite att dricka tills imorgon, tog drinkar och bara tog det lugnt. Fin dag med andra ord!
me myself I got nothing to prove.
Vad ska man säga? Vissa människor...haha.
Nu sitter jag och skrattar, lyssnar på Kent och dricker te när jag egentligen borde plugga skallen av mig!
Imorgon ska jag och Beck åka båt, äta gott och köpa dricka. Mys!
vissa människor...
Herregud vilken kaosartad dag. Nu har man blivit slagen i skolan också. Ska jag skratta eller gråta? Orkar inte skriva allt även fast detta är MIN blogg, MIN dagbok och MITT liv. I alla fall allt började med att jag frågade en i min klass varför hon går runt och pratar OM mig istället för face to face. Sedan la sig hela hennes familj i och hennes bror uppmanade mig att ta livet av mig. Och han ska vara pappa? Pinsamt. Idag stod hon och skrek och var helt galen sedan klarade hon inte av att ha en normal konversation så hon slog till mig i bakhuvudet...så sorgligt. Så sorgligt att man inte har något vettigt att säga och då visar man det fysiskt.
Allting spårade ut och jag fick höra att jag var utvecklingsförstörd och saker jag inte ens tänker skriva här.
Att klanka ner på någon som redan har det så jävla tufft är så otroligt fegt, "Isabell du är såhär liten jag kan sänka dig så jävla lätt" och "Men ta lite tabletter så kanske det känns bättre" Ursäkta?!!
Vissa som aldrig mått såhär dåligt ska bara vara tysta, patetiskt! Att säga att man ska ta sitt liv...där gick min gräns. Förbannad, ledsen och äcklad. Mina vänner såg och hörde allt, suck. Nästan skrattretande...
Jag tycker hon är så otroligt sorglig och allt är bara pinsamt.
Bästaste du, fina vän. ♥
And finally see what it means to be living
Vet inte hur länge till jag orkar, på riktigt. Tänker varje dag på va skönt det skulle vara att bara få dö. Det enda som håller mig kvar vid liv är min mamma, pappa, min kärlek och mina få men bästa vänner. Varför kan jag aldrig få må bra? Jag kan inte förklara hur dåligt jag mår och jag förväntar mig inte att ni ska förstå, men jag håller på att tappa greppet, förlora verklighetsuppfattningen och alla som står mig nära. Jag vill inte, vafan är det för fel på mig? Jag skjuter bort alla jag älskar och jag hatar mig själv för det. Varje dag försöker jag slappna av och bara vara, göra så gott jag kan...men det slutar alltid i fosterställning i mammas famn och en önskan av att aldrig blivit född.
And this motor that you call my heart Is another machine that wont stop.
Vackra människa.
Tycker det är rätt coolt att hon gick förbi mig när jag var i Gbg!
I need some time.
I tisdags var jag till ÖVC(sjukhuset) i Stockholm igen. Efter det mötte jag upp Michelle vid Danderyd och vi tog bussen mot Täby. När vi kom fram kollade vi i lite affärer, filade och bara pratade. Jag la undan ett par byxor (köpte dom igår) sedan åkte jag hem.
Juste förresten! Jag tatuerade mig igår också! Nu har 2 st blivit 4!!!
min historia.
Jag har ju redan berättat lite om vad jag har varit med om och vad som har gjort att mitt liv är som det är idag. Det finns så mycket jag vill berätta men som jag inte kan få ner i ord.
Snälla läs:
- När jag gick i 7:an var jag ganska mullig jag blev utfryst och de få vänner jag hade då slutade prata med mig och ville uppnå en mer populär status. Jag gick hem varje rast, varje lunch, varje håltimme. Jag låste in mig i mitt rum i flera dagar, när jag sedan var tvungen att gå till skolan igen tog jag en omväg för att inte möta folk i korridoren. jag kommer ihåg en dag när jag gick tillbaka till skolan efter en rast och några killar i 9:an skrek från ett fönster "Fan va fet du är, du borde inte få leva." Jag försökte även ta livet av mig en sen vinterkväll, men min mamma sprang efter och hann stoppa mig. Tack! Min syster stod även mig väldigt nära på den tiden.
- Jag stod ut i 3 år på den skolan, jag tvingade mig upp till skolan varje dag för att inte få frånvaro. Jag slutade äta. Under sommaren gick jag ner 16 kg, och det fortsatte så. Jag vägde som minst 49 kg, mina föräldrar (speciellt mamma som haft anorexia) blev förkrossade. Jag hatade att inte känna revbenen när jag låg på mage på golvet. Jag fotade hela min kropp från alla vinklar varje morgon och varje kväll. Jag hade jeans på sommaren för att jag hatade mina ben, jag hatade verkligen hatade min kropp. Jag tyckte jag var fet, alla andra såg att jag var för smal. Jag var blyg och hatade mig själv och alla andra.
- Efter 3 år av lidande började jag gymnasiet, 1:an var hemsk, både ettan och tvåan var jag beroende av en person. Den enda jag vågade lita på och som faktiskt visste lite mer än alla andra. Jag mådde skit. Jag åt antideppresiv och sömntableller, vilket hjälpe lite. Jag har pratat med 1000 olika kuratorer och psykologer men var för tillbakadragen för att öppna mig...det hjälpte inte. Jag började äta lite och gå upp lite i vikt, då förlorade jag kontakten med barndomsvänner och min syster. Jag fick fel på magen och gjorde alla tester jag kunde men dom hittade inget fel på mig. Alla tester, coloskopi, gastroskopi visade bara att jag hade en slö och förstörm tarm.
- I 2:an och 3:an började jag gå upp ännu mer i vikt (idag) men utan anledning.
Det är väl typ där jag är idag om man ska göra en lång historia kort. Jag har idag världens finaste vänner och pojkvän som bryr sig idag. Vi har länge trott att jag har fel med sköldköteln då jag gått upp nästan 30 kg på 3 månader utan anledning. Förra månaden gick jag upp 8 kg på nästan 3 veckor när jag enbart åt sallad och rörde på mig...det är inte normalt. Jag har varit på så många sjukhusbesök och tagit alla prover man kan ta men alla läkare påstår att jag är friskt och att min viktuppgång har med mitt mående att göra, att jag mår väldigt dåligt just nu. Ingen läkare tog/tar mig på allvar, dom vet inte heller varför jag går upp i vikt fast jag äter så pass lite....ingen orkar heller ta reda på det. Jag läste nyligen en tidning om en annan tjej som var orkeslös och bara gick upp i vikt, läkarna gjorde ingen på 3 jävla år, tillslut fvar det EN läkare som ringe upp och sa att hon har haft fel på sköldköteln i 3 år. 3 år av lidande.
Jag har gått upp väldigt mycket i vikt det senaste året utan anledning och ingen tar mig på allvar. Trots att mina föräldrar har sett mig försöka ta livet av mig så gör det inget, ingen vet och ingen bryr sig. Tänk att så många där ute i världen går med samma problem som jag och inte får den hjälp vi behöver. Jag är så less på livet just nu och att inte en enda jävla läkare tar mig seriöst!
Om någon nu orkade läsa detta så vill jag bara tacka er. Jag skriver detta för min egen skull, enbart. Jag vill tacka min fina pojkvän som står ut med mig och mina fina vänner som får mig att orka fortsätta. Om inte ni fanns här skulle jag varit död idag. ♥
ARMY JACKET.
Jag har sagt det förut men säger det igen, jag är förälskad i min jacka! På riktigt alltså.
Maybe together we can get somewhere.
Jag har så fina vänner.
Mina knasiga pluttar, men vi alla förstår liksom varandra. Räcker med att säga typ "Åh jag vill bara hem och sova" så förstår dom vad jag menar...lite komiskt. Med jag älskar er knasbollar! ♥
