undrar varför vägen ska vara fylld utav gropar.

Det känns så tungt just nu. Vad fan händer med mig? Det är just nu på kvällskvisten som allt brister. Känslan av att inte vilja leva men heller inte våga dö. jag mår mycket bättre nu än för 2 år sedan men ändå är hela jag i obalans. Jag är ständigt ofokuserad och hör nästan aldrig vad någon säger. Mitt huvud skriker och jag vet knappt in eller ut längre.
I helgen hoppas jag i alla fall på en riktigt mysig tjejkväll, bara skratta och glömma allt jobbigt. Bara för en kväll! En natt. Som man brukar säga "det finns ingen morgondag". Typ!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0