Jag kan knappt fatta att jag faktiskt har tagit studenten...STUDENTEN. Eller rättare sagt jag har inte fattat den än, och det kommer nog ta ett tag... 

 

Jag har kämpat mig igenom skolan i 13 hela år. några av dessa år har varit otroligt jobbiga. 7-:an till 9:an var den allra jobbigaste tiden i mitt liv, jag grät mig till söms varje natt, vågade inte men tvingade mig själv till skolan, jag blev utfryst och svalt mig själv. Jag orkade inte mer och jag ville inte leva längre. Tack vare min mamma lever jag idag och detta säger jag inte för att söka uppmärksamhet utan enbart för att folk som kanske råkar läsa kan inse vad människor kan gör mot varandra och hur långt det kan gå. MEN, jag kämpade, jag var stark och tog mig igenom dessa 3 rent ut sagt förjävliga år, jag gav inte upp. 

 

I 1:an och 2:an i gymnasiet var jag så svag, så osäker och så rädd. Jag klängde mig fast vid en person som jag känt sen tidigare, vågade inte göra nåt, vågade inte prata. Sedan slutade hon i min klass och i #:an blev jag tvungen att klara mig på egen hand. Sakta men säker skaffade jag nya vänner. Världens finaste vänner som jag aldrig kommer sluta älska. Blev kär. Blev (är) sjuk vilket gör att jag går upp väldigt mycket i vikt vilken jag mådde och mår väldigt dåligt av. Finns så mycket att berätta men så lite ork kvar. 

 

Hur som helst så har jag ALDRIG gett upp, jag har kämpat trots att känslan att inte vilja leva alltid funnits där. Herregud vad jag har varit när att bara ge upp men sedan på något sätt klarat att ställa mig upp igen.

 

I fredags tog jag äntligen studenten. Hela den dagen och natten var bara fylld utav glädje. Enbart gjädje och lyckorus. Efter allt jag gåt igenom fick jag äntligen springa ut med en vit mössa och skrika "FYFAN VAD JAG ÄR BRA!" Jag kommer faktiskt sakna min klass. Blir så ledsen att jag att jag inte umgåtts med dessa människor tidigare men samtidigt så glad att jag faktiskt lärt känna dom nu. Mina fina vänner. 

 

Känner mig förvirrad, ledsen och super glad på samma gång. Jag orkar inte tänka på jobb eller liknande just nu utan nu ska jag bara njuta och pusta ut. Försöka ta in allt och bara känna att jag faktiskt NU är just FRI. 

Ren lycka!