rädd för framtiden.

 
"Som jag skrev så kan jag inte se mig själv leva ett "vuxenliv". Förändringar är otroligt jobbigt för mig, det är något av det värsta jag vet och att gå från att sitta hemma och träffa sin pojkvän några gånger i veckan till att börja komma ut, gå och handla mat själv, leva i en egen lägenhet, skaffa en utbildning, gå och jobba, ringa viktiga samtal... 
 
 Jag har inte ens fått provsmaka lite av "vuxenlivet", jag har knappt levt ett tonårsliv för att jag isolerade mig. Sen helt plötsligt ska jag bli självständig?
 
Jag vet inte, det känns bara riktigt konstigt. Jag har verkligen noll erfarenhet av livet för att jag isolerat mig så mycket och varit helt beroende av mina föräldrar."
 
♦ Som Milina sa ♦
 
 
Jag känner SÅ igen mig i detta! Men samtidigt som jag är livrädd för framtiden så är jag också nyfiken och förväntansfull! Nyfiken på vad livet har att erbjuda och vilka äventyr livet tar en på.
 
Men livrädd att jag ska bli fast... Bli fast i vardagen och den onda cirekeln jag just nu lever i just nu.
 
Jag vill SÅ MYCKET men jag vet liksom inte hur!!
Vart ska man börja egentligen?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Har du kollat upp om du har autism/en lindrig utvecklingsstörning?

Svar: Haha, nej och det har jag inte. Inget stämmer in på mig, tyvärr... ;)
Isabell.

2016-01-03 @ 18:46:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0