Han.


Detta är den enda person bortsätt från min familj som förstår sig på mig. Han vet mina starka sidor och svaga punkter. Den enda som vet vad min sociala fobi och ADD ställer till det för mig. Han som jag blir så jävla äckligt förbannad på ibland, men som också kan få mig att skratta som ingen annan kan. Han som var villig att lära känna mig och se mitt rätta jag trots att jag inte sa ett ord till dig första gången vi sågs. Du gav inte upp, och nu kan du inte få tyst på mig.
Tack Tobbe för att du står ut med mig när alla andra sviker!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0