jag blev som kvar.

Vilken jävla kväll! Jag orkar inte va jag. Jag orkar inte känna såhär varje dag. Jag orkar inte inte ta hand om allt själv, utan att någon vet hur jag egentligen mår. Jag orkar inte försöka, när jag inte tjänar något på det. Jag orkar inte ha sådana man måste ha. Jag orkar inte andas. Jag orkar inte ha ett stenblock i magen varje dag som går.

Ganska patetiskt att skriva här egentligen, men jag orkar inte ha all skit som gräver sig in i huvudet och längre in det som trycket mot hjärtat. Men det funkar verkligen inte.
Jag orkar fan inte längre.

hold on <3

hold on, det blir bättre

jag lovar <3

Isabell, jag önskar att jag visste mer om hur du har det, och jag hoppas innerligt att allting snart kommer att kännas lite lättare. Att du kan andas på nytt. Vet du vad jag tycker skulle vara himla fint? Om vi kunde träffas någon gång, och hitta på någonting! Kanske ta en fika eller liknande. Skulle vara jätteroligt! Ha det så fint nu. Håll ditt huvud högt.

Till Hanna: Tack så jättemycket. Och du, jag tycker det låter som en toppenidé! Skulle verkligen vara jättekul att få träffa dig så jag kanske får veta hur du har det också, har ju inte träffat dig sen vi var pluttisar skulle jag tro. :D

Haha, precis! :D Det var väldigt länge sedan! Det är bara att hojta om du har tid/lust att träffas någon dag :)