Skratta eller gråta?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre... Jag hade tid på Psykiatrin 10:00 idag, vilket innebär att jag måste gå upp 07:30 för att hinna. Somnade runt 05:30 och höll på att försova mig imorse, men jag hann. Vaknade, fixade mig, fyllde i massa pappren och bokstavligt talat sprang till Psykiatrin. När jag kommer fram säger hon i luckan "Jag kan inte se att du har någon bokad tid idag.." 


Började nästan skratta för att jag blev så förbannad, men jag är inte ens förvånad..! 


Därför jag blir förbannad är för att detta inte är första gången. Det blir nåt fel VARJE gång. Jag minns ärligt talat inte när det blev rätt sist. 😓


Förra veckan exempelvis, var mina mediciner slut och när jag pratade med min sjuksköterska i telefon sa hon att hon skulle fixa så jag kunde hämta ut medicinerna samma dag, SENAST dagen därpå. Jag väntade och gick FYRA dagar utan medicin (vilket är farligt) för hon "glömde bort"... Detta är liksom lite allvarliga saker och dom har NOLL koll.


När jag har en tid så säger dom att jag inte har en tid, och när jag inte har en tid så får jag en räkning för att jag inte kommit på bokad tid fast jag inte fått nån tid...


Hur kan dom ens få behålla sitt jobb?! 

Jag har ju för fan pappret med min bokade tid i handen. 😤


Hänt SÅ många andra saker också!

En psykolog sa en gång att jag inte borde ta körkort för att jag ändå bara kommer köra ihjäl folk (men nu har jag haft körkort i snart 3 år HAH BOM!!) En annan frågade om jag heter Alexandra och hade diabetes. Jag blir som sagt inte ens förvånad längre...


SUCK säger jag bara. Psykiatrin och vården ÄR ETT SKÄMT! Psykakuten lika så, som jag även pratar om i min senaste video! (Isabell Berglund på YT) 🎬



Psykakuten.

I'm home! För er som missat det (eller inte ens bryr er) så blev jag inlagt på psykakuten i lördagsnatt. Jag tänker inte berätta varför och vad som hände, det enda jag kan säga är att allt var kaos och att psykakuten är ett skämt. Ni som vet ni vet, och till er andra, jag spyr. Hur kan folk i ens närhet inte bry sig när man behöver det som mest... Inte ens ett "hur mår du?" Detta visar bara en sak och det är vilka som faktiskt stöttar, finns där och ställer upp och vilka som saknar samvete och hjärta. Sist men inte minst, jag är fortfarande omtumlad och mår skit, men jag har min familj. De enda som faktiskt betyder nånting! ❤


RSS 2.0