Jag är så rädd, jag skriver detta här för att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vill att folk ska veta, ska bry sig men samtidigt vill jag inte verka desperat. Men det är just det jag är, desperat.

Vet inte hur länge till jag orkar, på riktigt. Tänker varje dag på va skönt det skulle vara att bara få dö. Det enda som håller mig kvar vid liv är min mamma, pappa, min kärlek och mina få men bästa vänner. Varför kan jag aldrig få må bra? Jag kan inte förklara hur dåligt jag mår och jag förväntar mig inte att ni ska förstå, men jag håller på att tappa greppet, förlora verklighetsuppfattningen och alla som står mig nära. Jag vill inte, vafan är det för fel på mig? Jag skjuter bort alla jag älskar och jag hatar mig själv för det. Varje dag försöker jag slappna av och bara vara, göra så gott jag kan...men det slutar alltid i fosterställning i mammas famn och en önskan av att aldrig blivit född.