Herregud vilken kaosartad dag. Nu har man blivit slagen i skolan också. Ska jag skratta eller gråta? Orkar inte skriva allt även fast detta är MIN blogg, MIN dagbok och MITT liv. I alla fall allt började med att jag frågade en i min klass varför hon går runt och pratar OM mig istället för face to face. Sedan la sig hela hennes familj i och hennes bror uppmanade mig att ta livet av mig. Och han ska vara pappa? Pinsamt. Idag stod hon och skrek och var helt galen sedan klarade hon inte av att ha en normal konversation så hon slog till mig i bakhuvudet...så sorgligt. Så sorgligt att man inte har något vettigt att säga och då visar man det fysiskt.

Allting spårade ut och jag fick höra att jag var utvecklingsförstörd och saker jag inte ens tänker skriva här.

 

Att klanka ner på någon som redan har det så jävla tufft är så otroligt fegt, "Isabell du är såhär liten jag kan sänka dig så jävla lätt" och "Men ta lite tabletter så kanske det känns bättre" Ursäkta?!!

Vissa som aldrig mått såhär dåligt ska bara vara tysta, patetiskt! Att säga att man ska ta sitt liv...där gick min gräns. Förbannad, ledsen och äcklad. Mina vänner såg och hörde allt, suck. Nästan skrattretande...