silence is the most powerful scream.

 

Du ligger i hans famn, det absolut tryggaste stället i hela vida världen. Hans armar är borgen som håller det onda borta från dig och du funderar på hur många famnar det finns där ute för dig egentligen. Sedan tänker du att det ändå är inte spelar någon roll. Det är bara hans famn som du vill vara i.
Du bläddrar igenom gamla SMS-konversationer och där har han skrivit: ''Det gör inte ont så länge du är med mig.'' Du vill att det ska vara ni två livet ut för han är så underbar och du är så kär, och du kanske tror att det är så, att det kommer vara ni två forever. Kanske för att han sagt det själv någon gång, kanske för att det är det enda du riktigt vill just nu. 

-
Ett halvår senare händer det där som aldrig egentligen skulle hända mellan er. Det där som ni gick för att se på en bioduk, för att sedan hångla till resten av filmen. Han gör slut. Och visst visste du om att det skulle göra ont - men SÅHÄR ont? Så ont att man sover så länge man kan för att slippa vara vaken och känna. Så ont att matlusten försvinner. Så ont att man knappt kan möta sin egen spegelbild utan att börja gråta av den där tanken. Tanken. ''Han jag vill ha mest av allt vill inte ha mig tillbaks.'' 

Visst gör det ont när hjärtat brister?

-Det finns nog inte riktigt någonting som kan ta bort smärtan man känner när man just blivit lämnad, och därför tror jag det är så himla viktigt att man accepterar att det gör ont, att det kommer göra ont ett tag. Glöm absolut inte bort att du inte är ensam i att känna såhär, nästan varenda människa har känt, kommer att känna precis som du känner nu. Och håll inte tårarna inne när du känner att de är påväg, för tiden då du inte orkar hålla dem inne längre kommer ändå att komma. Få ut tårarna. Prata ut med någon du bryr dig om som bryr sig lika mycket om dig, ut med tårarna, ut med varenda jävla känsla du känner. Hur svårt det än må vara i början, ut med allt. Du behöver det, du behöver det för att kunna lägga det onda bakom dig, för att göra plats för det fina. Det kommer kännas som att 30 kilo släppts från dina axlar efteråt. Det finns inget fel i att visa sig svag, alla människor är sköra, bara mer eller mindre.

-

Dina vänner kanske säger saker som att tiden läker alla sår (för vilken större klyscha finns det inte att säga vid just ett sådant här tillfälle?) Fast egentligen: så himla sant. Det blir bättre med tiden och även fast det är svårt att tro när du bryter ihop på skoltoaletten/i duschen/i sängen/när din förälder frågar hur du mår/överallt så får du inte glömma just det. Att det blir bättre med tiden. TIDEN. Låt det du känner ta sin tid, det är okej. Men sedan ska du ta dig upp igen, bli starkare. Omringa dig med dem du tycker om, ha övernattningar, gå ut och festa med dina vänner, skratta, tillåt dig ha roligt, unna dig något, kryp ned i soffan bredvid din mamma och kolla på en film, åk någonstans, lyssna på glad musik, se inte sorgliga kärleksfilmer, köp en konsertbiljett, köp två. Skratta. Gör det som gör dig lycklig och kom ihåg att vilken smärta du än kommer att gå igenom så kommer det vara ett steg närmre det där som kommer göra dig som lyckligast. Ett steg närmre den där personen som finns någonstans i världen som går och längtar efter någon som är precis som du. Det känns som livet ska gå under, men det här är bara början. För att en dag kommer du att förstå varför saker och ting blev som det blev, och för att du kommer att vara lycklig. För att du kommer kunna bli lika kär i igen. För att du kommer kunna bli kärare än du redan varit.

 

Tack Linn! Jag behöver det där. Just idag just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0