När folk frågar hur vi träffades brukar jag mest skratta bort det och säga "via nätet, typ" och ja, det är ju sant. Vi träffades faktiskt via en sida som heter Badoo. Jag skapade ett konto mest på skoj för att lära känna nya människor men var knappt inne på sidan, när folk skrev så svarade jag i princip aldrig. Jag tyckte mest det kändes dumt alltihopa. Jag minns inte exakt vad Tobbe skrev men jag vet att det var mer än "tja, ses?" eller "söt, läget?" han skrev något längre och mer personligt och därför fångade han mitt intresse ganska snabbt. Efter några veckor bestämde vi träff och jag var inne i en jobbig period så jag åkte iväg utan att tänka så mycket. Jag orkade inte tänka, ville bara komma bort men samtidigt var jag så jävla pirrig.

Efter att träffas allt mer ofta fick han känslor för mig, medans jag ville vara "bara vänner" för att jag var så rädd att bli sårad igen. Det tog ca 3 månader tills vi faktiskt blev tillsammans för att jag var så osäker på hela grejen.

 

 

Om man skulle frågat mig vad för typ av personer jag attraheras av för ca 1 år sedan så hade jag förmodligen svarat att jag dras till personer med brunt mörkt hår och bruna eller gröna ögon och en himla fin personlighet. Tobbe är allt annat än mörkhårig och han har isblåa ögon. Hans personlighet fick mig på fall först av allt. Han har så sjukt dålig humor, samma humor som jag själv har och jag älskar själva grejen att jag kan vara mig själv med honom och han accepterar mig oavsett. Jag kan exempelvis säga "Jävla äckel" och han säger samma sak eller värre tillbaka. Ingen av oss tar åt oss och vi båda vet att vi inte menar allvar, det är bara så himla skönt.

Jag älskar hur du pussar mig på pannan innan du går till jobbet medans jag sover, hur jag brottar ner dig för att jag inte fått tillräckligt med pussar, när du frågar om råd på kläder, hur vi kollar på Mumin varje kväll innan vi somnar, dina fina långa sms att vakna till, hur jag fått dig att tycka Håkan är "okej" (läs: bra), hur du skrattar när jag försöker se allvarlig ut, när du berättar hur vacker jag är för dig, hur du betalar min bussbiljett bara för att jag ska sova hos dig, när jag vill kolla på skräck och du tar på Bumbibjörnarna, när vi går i affärer och du säger "var inte den här typiskt du, lite Isabellíg?" 

 

Även fast du ibland skrämmer livet ur mig, har världens sämsta musiksmak och kastar snö på mig när jag sover så älskar jag dig. Vi är så himla olika men samtidigt så sjuk lika. Och vet du vad det bästa är? Det är att somna bredvid dig, på ditt bröst, i din säng till Mumin. Att hålla om dig och när jag sedan tänker vrida mig så går det inte för att du håller fast min hand. 

 

Och grattis, halvvägs till 50 nu, gubb jävel! ♥