jag har tröttnat nu!

Nu räcker det! Jag är en sån där person som sviker mig själv. Varje gång. Hela tiden! Gång på gång.
Jag lovade mig själv för länge sen att aldrig mer lägga någon energi på folk som inte lägger någon energi på mig. Att inte bry mig om folk som inte bryr sig om mig. Men ändå faller jag dit. Varje gång! "Man lovar sig själv att aldrig höra av sig igen men sedan skickas det 1...2...3...sms och man sviker sig själv igen." Jag anstränger mig hela tiden för att nå fram till folk. Jag kontaktar folk, försöker lära känna folk och få vänner. Utan framgång. Vilket gör mig besviken. Mest besviken på mig själv för att jag sviker mig själv, IGEN.
 
Jag har inga vänner och det är jag öppen med, det står jag för. Men jag är så jävla trött på att försöka nu. Jag är så jävla trött på att alltid höra av mig till folk och att alltid anstränga mig men inte få ett skit tillbaka. Ingenting! Trött på att ständigt bli besviken och trött på att svika mig själv, som så många gånger förut. SÅ JÄVLA TRÖTT.
 
Jag kanske är en sån man inte vill vara vän med. Folk kanske tror sig känna mig eller redan dragit en slutsats om hur jag är som person, en förutfattad mening. Jag kanske ser fel ut, mår för dåligt eller är för komplicerad. Gör fel saker, säger fel saker, är "fel". Men ingen känner mig. Ni har aldrig gett mig chansen! Jag orkar inte vara den som alltid hör av sig längre! Jag orkar inte vara den som ständigt försöker lära känna folk och stifta nya bekantskaper utan respons. Jag orkar inte göra mig själv besviken längre. Jag orkar inte.
 
Jag måste nog försöka vara min egen bästa vän, för det är ju trots allt MIG som JAG ska leva hela livet med. "Lägg aldrig någon tid eller energi på folk som inte ger dig någon energi tillbaka".
Nu ligger bollen i alla andras händer för jag har tröttnat...
 
 
"Detta gör mig så himla ledsen och helt ärligt så hade jag nästan räknat med det... Detta händer VARJE gång, och jag är trött på att planera och ständigt behöva bli besviken. Gång på gång på gång.
Tro mig, jag om någon vet hur det är att må dåligt, och detta är precis en sån sak som triggar MITT självskadebeteende.

Jag har gråtit mig till sömns i flera dagar i rad och fått panikattacker för att jag brottas med min sociala fobi och känslan av att nån tillslut kommer ställa in, därmed att jag blir besviken IGEN. Ni som inte lever med social fobi anar inte hur stort steg detta är för mig. Från att inte kunna gå över ett övergångsställe eller visa mig ute ensam till detta, och sen ställer en efter en in.

Jag fattar att man kan må dåligt eller inte kan, men att säga det dagen innan... Jag har handlat, storstädat alla stugor, tvättat alla sängkläder i alla stugor, osv med feber. Mina föräldrar är borta just denna vecka, Tobbe är ledig just denna vecka och mina grannar i Björkö vet om/räknar med att vi kommer vara där!! Allt är planerat, det är liksom inte bara att åka ut...

Blir bara så trött på att JAG alltid försöker och försöker! Jag försöker ta tag i mitt mående och min psykiska ohälsa och styra upp något och så händer detta... Det är inte första gången, detta händer ALLTID och jag är så jävla trött på detta nu. Vi ställer in allt, vi skiter i allt! Förstod nånstans att detta skulle hända till slut...
Jag kommer aldrig mer försöka för jag orkar inte bli ledsen igen. Jag skyller inte på nån och jag om någon fattar att man inte kan rå för hur man mår, men på samma sätt så var det här det värsta som kunde hända mitt mående just nu. Hoppas du mår bättre snart iaf!"
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0